Sätt att känna igen en fjortis:
En fjortis är aldrig själv medveten om att han eller (kanske vanligare) hon är en fjortis och kommer (skrikande) att förneka det. Fjortisar har en stor övertro i sin mognadsgrad och är övertygade om att de beter sig vuxet.
Deras språk är fullt med utfyllnadsord som liksom, ba, va - både talat och i skrift. Skriftspråket följer sällan svenska skrivregler, är ganska svårt att läsa och gärna späckat med utropstecken och smileys eller utrop som *puss* och *kjamiz* . Detta är vanligast bland tonårsfjortisar, de som inte växer ur beteendet lugnar sig ofta i högre ålder, åtminstone när de är bland ickefjortisar.
Den viktigaste principen är att vara häftig, gärna på ett banalt eller kitschigt sätt. Att vara udda är en dödssynd. Vad som är inne definieras av veckotidningar, såpor och reklam. Stockholm och rådande stockholmsmanér är självklart alltid inne. Nokias senaste telefoner är ett bra exempel på vad som tilltalar fjortisar.
Fjortisen tror att folkölspimplande hemma hos en kompis/ute i någon park räknas som att "gå ut".
Fjortisar har starka känslor och skäms inte för att skylta med dem. Det är därför inte helt underligt att de anammat sydeuropéers traditionella kindpussar, ett fenomen som annars är mycket ovanligt förekommande i Sverige.
Ordet fjortis kan uttalas antingen fjoortis, fjåårtis eller fjorttis; förmodligen är det regionala skillnader. På senare tid har även benämningen fjorsk dykt upp.
